Samtalet klockan sju

Som extrapersonal kunde telefonen ringa klockan sju på morgonen.

"Kan du vara här om två timmar?"

Klar inom en timme. På plats inom två. Ny butik, nya kollegor, nya rutiner.

Det lärde mig att läsa av en arbetsplats snabbt. Men det lärde mig också hur det känns när tempot alltid bestäms av någon annan.

Man blir snabb. Man blir anpassningsbar. Och till slut slutar man fråga varför.

Jag tänker på det när jag ser hur AI rullas ut på många arbetsplatser just nu. Nytt verktyg på måndagen, nya förväntningar på fredagen. Ingen har frågat hur det landar hos dem som ska använda det.

Människor anpassar sig. Det är inte problemet. Problemet uppstår när anpassning blir det enda som förväntas av dem, och ingen längre har tid att tänka själv.

Känner du igen det här från er arbetsplats?